Traditionen att äta kräftor

Kräftskivan är en gammal svensk tradition där rekvisita som hattar och dekorationer tillsammans med brännvin och snapsvisor måste betecknas som väldigt svenskt.

58641Kräftskivan, den traditionella svenska festen i samband med kräftfiskesäsongen under augusti månad, är en relativt ung företeelse. Vi har ätit kräftor här i Sverige ända sedan medeltiden och från 1500-talet har kräftan fungerat som festmat för kungligheter. Men företeelsen med fest i samband med kräftfisket, där kräftorna äts hela och kalla, uppkom så sent som i slutet av 1800-talet, då i form av den borgerliga ”kräftsupen” vilket var ett festligt sätt att ta farväl av sommaren och välkomna den annalkande hösten. Uttrycket ”kräftskiva” dök dock upp först på 1930-talet och spreds därefter från överklassen till de breda folklagren.

Att kräftskivan alltid sker i början av augusti har förstås att göra med att kräftan är redo att fiskas just då. Den ökande konsumtionen i slutet av 1800-talet ledde dock till en utfiskning som framtvingade en lagstadgad begränsning för kräftfisket med ett premiärdatum fastslaget till den 8 augusti. Sedan 1994 är förbudet borttaget men gäller ändå formellt på många ställen för att kräftorna ska hinna växa till sig innan de plockas upp. Genom import kan vi nu dessutom äta kräftor året runt. Men traditionen med kräftpremiär har blivit så stark att de flesta ändå har sitt kräftkalas under augusti månad. Kräftskivan som firande är helt enkelt lika rotad i den svenska kulturen som jul och midsommar.

Källa: SO-rummet